Det är inte pepp att vara fattig.....

 

...eller "Hmm, mjölk eller bröd, vad behöver jag mest?"

 

Läser Susanna Alakoskis "Oktober i fattigSverige" och ryser av igenkänning och minnen. Så långt utför jag varit på väg så många gånger.

 

Jag är 19 år och soc. har släppt greppet för längesedan, jag är ihop med en 30årig heroinist som är det vackraste jag sett och jag själv är än så länge bara typ drogfri. Ibland. För det mesta. Vi har inga pengar men 2 vänner som bor inneboende i vardagsrummet och jag och den ena av dem spenderar dag efter dag med att snatta mat på alla matbutiker inom 3 kilometers radie. En gång hittar vi en låda champinjoner utanför en pizzeria. Vi gör mat av den i flera dagar.

 

Vi samlar fimpar som vi lösgör tobaken ur och rullar ihop till nya, skitäckliga cigg. Pojkvännen är konstant abstinent och ligger i sängen och skriker rakt ut av smärta. En liter mjölk kostar 8 kr, det är 4 pantflaskor. Vi säljer allt av värde, får vi ihop 500 går 400 till heroin, resten kan vi köpa mat och cigg för. Jag får sluta köpa kattsand och mina katter har gratistidningar i lådan. Vi äter makaroner med ketchup dag ut och dag in, gnuggar vitlök mot rostat bröd när vi inte har råd med smör.

 

Flera år senare är jag 22 och skrivs rakt ut från psyket till ett härbärge för aktivt missbrukande kvinnor, trots att jag är drogfri. Jag har ingenstans att bo och soc har ingen annanstans att göra av mig. Jag minns att jag ifrågasätter det sunda i att skriva ut en psykiskt utmattad exmissbrukare till denna miljön, men de ser inga problem med det. Jag minns att jag gråter och skär upp armarna, stora hål, men ingen tar det allvarligt. Jag får med mig en månads medicin i en påse. Sväljer allt samma kväll men vaknar ändå. Hm

På härbärget bor typ en miljard kvinnor, de flesta tjackpundare i medelåldern, det är aldrig tyst, konstant bråk och tjafs och i denna miljö vill soc att jag ska ta tag i mitt liv. Jag ber om att få flytta, men det finns ingen annan plats för mig. Jag har inte rätt att kräva en plats som är min, där jag är trygg. Jag bor kvar en hel vår.

 

Nästa vecka får jag ut drygt 30.000 i lön. Jag har hem och mat och jobb. 

 

 Jag har haft oändlig tur.



Jag kommer aldrig mer att vara en "tihi"-tjej.....

 

...eller "Flytta på er kukjävlar!"

 

 

Jag är den jobbiga sortens feminist. En sån som sätter sig på tvären, förstör stämningen och envisas med att ta saker som kvinnohat och objektifierande så himla seriöst.

 

 

Jag har varit jävligt medgörlig i mitt liv, fnittrat och lagt huvudet på sned, tindrat med ögonen åt alla män som kommit i min väg och skrattat rått åt sexistiska skämt. Men sen blev jag vuxen.

Det är därför jag tvunget måste lägga mig i och läxa upp när en kille på fejjan lägger upp en video (kan ses här http://www.facebook.com/#!/photo.php?v=444997265588622&comment_id=67844329&offset=0&total_comments=35&notif_t=video_reply ) där de tafsar på ett helt gäng med tjejer som de passerar med sin bil. Jag blir givetvis kallad kärring och informerad om att jag borde tänka på viktigare saker (det är ju bara på skoj, du är patetisk blablabla) MEN JAG KAN FAN INTE LÅTA BLI!!!!!

 

Kan vi bara allihop enas om att det aldrig är en "kul grej" att utsätta en annan människa för ett övergrepp (ja, att tafsa är ett övergrepp, håll käften) och att man får lov att bli upprörd över saker som inte är de svältande barnen i Afrika. Kom inte här med dina förminskningsfasoner och säg åt mig vad jag ska lägga min tid på för jävelen. Jag övereagerar inte, det är samhället som undereagerar.

Mäns näthat mot kvinnor.....

 

....eller "Ni ska inte ta det så allvarligt".

 

ÅÅÅÅÅHHHHHH, jag blir TOKIG! Hela den här debatten om näthatet får mig att vilja säga tack och hej och flytta ut i skogen och bara umgås med luddiga djur resten av mitt liv.Facebook, twitter, bloggar och kommentarsfält är totalt jävla översvämmade av muppar som ylar "Men määäänneeen då? Tänk på määännenn", "Tjejer är så känsliga, jag hade aldrig tagit det så personligt att jag polisanmälde", "Det här är en feministisk konspiration, de hatar alla män" etcetc och det pågår överallt och det är män med DÖTTRAR som skriver så och jag vill bara gömma mig under täcket.

 

"Men varför exkluderar ni männen, ni vill väl ha jämställdhet, hur jämställt är dte här vavava??" och det är ungefär lika korkat som om någon skulle fråga mig om jag som feminist verkligen borde måla naglarna. Eller hur jag kan vara sub...

 

 

Det är skolan all over igen, när det "bara var på skoj" när killar drog ner ens brallor och stack händerna innanför ens tröja, de var ju säkert kära i en eller tyckte man var söt, de förstår ju inte bättre och dessutom ska man inte skvallra........Så tjejer växer upp med en känsla av att det är helt ok att det begås övergrepp mot dig, för då får du kärlek och det är så fucked så jag vet inte vad. Och killar som hela livet tillåtits bete sig som små svin, hur ska dom veta annorlunda när de blir vuxna?

 

Och nej, det är inte bara galningar. Det är alldeles vanliga män, en vän, sambo, arbetskamrat, bekants bekant, "trevliga killar"som på nätet, i skydd av skärmen får för sig att det är ok att kalla någon oknullad bitterfitta och meddela att man tänker mörda hennes barn. Och jag känner mig så trött.

Vi har byggt ett avsnitt!

 

 

...'cause that's what we do".

 

Gather round gott folk, lås in era döttrar och GB-gubbar, den ultimata podcasten har gjort sitt intåg i cyberspace!

 

http://www.undervartotempale.blogspot.se/

 

Hatten har klippt och trixat tills det blev riktigt bra, så nu kan alla få lyssna. Himla fint <3

Om inte annat kan man få försöka räkna ut vad det egentligen är för dialekt jag sportar, den som kommer med det bästa förslaget vinner en kram!

När man tror att man har något viktigt att säga....

 

....så bygger man en egen podcast!

 

Fo'shizzle ma dizzle, Hatten och jag har insett att våra extremt random kvällssamtal är något som hela världen borde få ta del av, så vi byggde en podcast. På www.undervartotempale.blogspot.com kan ni alldeles strax få lyssna på en massa strunt om allt och inget (och även höra mig vara extremt fördomsfull x antal gånger på 3 minuter). Det kommer bli succé.

 

Vi ska bara låta Hatten klippa ihop allt (jag kan inte lyssna på min egen röst) och bråka med ljudet, sen är vi redo! Jag rekommenderar ett glas vin och avslappnat småstädande som tillbehör för maximal njutning.

 

Under vår totempåle.

För det är där vi trivs.

Jag ska fan flytta till Lund

 

......eller "Att komma hem ska vara en schlager".

 

Nästa helg flyttar jag till Lund minsann! Så mina dagra nu går mest åt till att skrota runt hemma och fundera på om jag verkligen behöver tallrikar alls den kommande veckan eller om jag kan packa ner allihop med detsamma (ja, det kunde jag).

 

Fina Lund, sist jag bodde där var jag 15 och gick i nian (eller ja, jag var oftast i skolan men aldrig på lektionerna) och jag och mina vänner var coolast i stan och svåra som fan. Som en liten svartklädd armé slängde vi runt på stan med en bandare som spelade Skinny Puppy och drack folköl på Vårfruskolans skolgård, trots att det var januari och smällkallt. Jag rakade av mig håret och rökte en massa hasch, och det viktigaste var att aldrig någonsin gå hem, för då skulle föräldrarna aldrig släppa ut en igen.

 

Jag och bästa vännen tog en massa amfetamin och sömnpiller (som vi bekvämt nog stal ur hennes mammas badrumsskåp) och gick runt och hallucinerade mitt på dagen, vi sov i källare och drack vin vi hittat i kvarglömda plastmuggar till frukost. Jag minns inte att vi åt, men det måste vi ju ha gjort?

 

Och sen tröttnade soc till sist på mina eskapader och tvångsförflyttade mig till Örkeljunga ett par år, och sen dess har jag vuxit upp och blivit en proper samhällsmedborgare som inte ens orkar gå på fest 2 dagar i rad och som passar tvättider och frostar av frysen, men......

 

Det känns ändå speciellt att flytta tillbaka till den stad som byggt mig till den himla fina människa jag är. 

Utpimpning av nära och kära!

 

....eller "Cp-podden FTW. Sådetså."

 

Jag har en cool kollega och på-snedden-bordsgranne som heter Robin. Han och jag ska starta världens mest gangsta hiphop-grupp (MC Fårfiol och DJ Afrolugg in da house) och diskuterar meningen "Doktorn kan komma" lite för ofta. Och så säger han "Ärade kollegor" hela tiden. Vi gillar det.

 

När Robin inte löneslavar har han en galet cool podcast med Jonas Helgesson.

Den kan man lyssna på här----> http://cppodden.podomatic.com/

 

 

 

Jag utlovar skratta-högt-rakt-ut-i-luften-garanti.

 

 

Annars då? Ptja, jag har en väldigt ledig helg (ok, jag har jobbat 2 timmar idag, men bara 2) och lökar runt i mjukisbyxor och tvättar och städar och tittar på en Pokémon-playthrough på Youtube. Och jag ska äta kantarellpasta till middag. Inte jobbigt alls.