......eller varför jag allt som oftast är en tönt.
Var inne på Myrorna idag och letade bok (15 spänn per bok = himla trevligt) och hittade en Herbjörg Wassmo-historia jag inte läst, så jag blev skitnöjd. I kassan står en väldigt söt kille (mager och med både skägg och mössa <3) och när jag räcker fram boken så bestämmer han sig för att starta en sån där trevig konversation. En sån som andra människor har. En sån som jag är totalt värdelös på.
Skitsnygg man: Oooh, är det någon fantasy-triologi eller ?*vrider och vänder på boken och ser glatt och intresserat på mig*
Rikspuckot Lena: Nä. *stirrar på killen som om han var dum i huvudet och räcker fram pengar på ett sånt där uppfordrande sätt*
Skitsnygg man: Nähä.......det såg ut som det bara.....
Rikspuckot Lena: *räcker tyst fram pengarna och tittar ner i disken*
Alltså.......istället för att faktiskt PRATA med en snygg kille, som ser mig köpa en svår bok (ooohh, jag är intellektuell, jag köper böcker om nordnorge och skutor som far genom fjordarna), en dag när jag är snygg i håret och jag har ju egentligen en hel del att säga om boken och Herbjörg och vi kanske till och med borde dricka kaffe ihop? men nej. Icke.
Så jag nekar erbjudanden om påse och kvitto och stirrar envist precis varsomhelst men inte på vackra mannen, och sen går jag hem och är skitsur på mig själv. Rikspucko deluxe.
haha..det där känner jag igen mig i, hur många gånger har man slagit sig i huvudet och funderat hur jävla korkad man är att man inte nappade?!??!?!
SvaraRaderaHej! Hittade din suveräna blogg via Emma och bara älskar ditt sätt att skriva. :) Nästa gång så får du gå dit igen och då har du åtminstone något att återknyta till. När den snygga karln frågar något, säger du:"Ja, du nämnde något om det sist..." och då kanske han ( pga många kunder) tänker att ni säkert hade en trevlig konversation sist och då är saken biff. ;) Fast det är svårt det där, när man har chansen framför sig och den går en förbi. Ha en fin fredagkväll! / Maria.
SvaraRaderaJa du. I den situationen har man ju befunnit sig i ett antal gånger.
SvaraRaderaJag är likadan. Jag förstår inte alls varför människor vill prata med mig. Det måste ju vara något fel på dem. Eller så känner de att jag nog har det svårt och det är synd om mig och så vill de bara vara lite barmhärtiga liksom. Har alltså inget recept på hur man umgås med andra människor, men jag tänkte att det kanske hjälpte lite att veta du inte är ensam. Kram