Livet på landet är tungt för en fobiker.....

eller "Vem är du och varför tvingas jag hälsa på dig?"

Jag är stadsflicka i själ och hjärta, men jag trivs trots allt galet bra här ute på åkern. Här är lugnt och skönt, det finns hästar och får och jag hade antagligen kunnat åka på semester utan att låsa ytterdörren, för vem fan tar sig ända hit för att göra inbrott? Jag kan dricka kaffe i min trädgård och spela musik JÄTTEHÖGT utan att störa en människa.

Men.

Den här....."Vi bor på landet"-mentaliteten som gör att man plötsligt måste hälsa på varenda människa man ser? Whaddup med den???? Jag tycker det är pissjobbigt och helt åt helvete, jag vet inte vilka dessa människor är och jag vill inte bli deras vän. Jag antar att de känner likadant. Så varför varför måste man fucking hälsa varenda gång man passerar varandra på vägen? Jag är dessutom sjukt dålig på sånt där, jag hälsar alltid i helt konstig tonläge (typ "HEJHEJ" alldeles för högt och gällt) och så måste jag komma ihåg hur man ler artigt och det är faktiskt skitsvårt att le på beställning. Vi vill inte bli kompisar, vi vet inte ens vad den andre heter (eller det vet de säkert, jag är smått originell härute med pälsjacka och solglasögon), kan vi inte bara skippa hälsandet? Nej, det är inte trevligt, ni inkräktar på mitt personliga utrymme. Fuck off.

Jag tycker det här är ett sånt problem att jag, ibland, om jag ser en människa närma sig i fjärran, tar upp mobilen och låtsas prata i den tills de har passerat. Sån är jag. 

Seg söndag.....

......eller "Vad fan hände med våren?"

Bilden ovan är tagen förra veckan, när jag, frugan och Miso lunchhängde på jobbets rökterass. Där är så vindskyddat och soligt att det var alldeles för varmt med koftor och skit och man faktisskt kunde lägga sig och sola och få halvt värmeslag. Det var då det. Idag blåser det halv storm ute på åkern och jag har bara varit utanför dörren för att slänga sopor och hämta tidningen. Jävligt skönt egentligen, för eftersom Hatten är i Värmland för att hälsa på föräldrarna har jag passat på att storstäda med dålig musik på högsta volym och vila upp mig. Sweet.

I fredags drack jag först vin med frugan, sen åkte jag hem till tuppkammen och vi drack en massa öl och pratade och diskuterade tills tidigt på morgonen. Jag upptäckte att jag klär himla bra i hans hatt och mindre bra i hans jeansväst, och man ska aldrig bemöda sig om att förklara PC:ns förträfflighet för en Apple-människa. Det är inte lönt.

Bakis som en bäver traskade jag hem till Marie och Gustav morgonen efter för att bli matad med våfflor och kaffe och mysigt soffhäng, sen åkte jag hem och har lallat runt med håret i tofs och luvtröja och bara varit hemma. Fantastiskt. Nu ska jag göra mer vaniljte och kolla på dåliga dokumentärer resten av kvällen. Kick-ass!