torsdag 18 april 2013

Det är inte pepp att vara fattig.....

 
...eller "Hmm, mjölk eller bröd, vad behöver jag mest?"
 
Läser Susanna Alakoskis "Oktober i fattigSverige" och ryser av igenkänning och minnen. Så långt utför jag varit på väg så många gånger.
 
Jag är 19 år och soc. har släppt greppet för längesedan, jag är ihop med en 30årig heroinist som är det vackraste jag sett och jag själv är än så länge bara typ drogfri. Ibland. För det mesta. Vi har inga pengar men 2 vänner som bor inneboende i vardagsrummet och jag och den ena av dem spenderar dag efter dag med att snatta mat på alla matbutiker inom 3 kilometers radie. En gång hittar vi en låda champinjoner utanför en pizzeria. Vi gör mat av den i flera dagar.
 
Vi samlar fimpar som vi lösgör tobaken ur och rullar ihop till nya, skitäckliga cigg. Pojkvännen är konstant abstinent och ligger i sängen och skriker rakt ut av smärta. En liter mjölk kostar 8 kr, det är 4 pantflaskor. Vi säljer allt av värde, får vi ihop 500 går 400 till heroin, resten kan vi köpa mat och cigg för. Jag får sluta köpa kattsand och mina katter har gratistidningar i lådan. Vi äter makaroner med ketchup dag ut och dag in, gnuggar vitlök mot rostat bröd när vi inte har råd med smör.
 
Flera år senare är jag 22 och skrivs rakt ut från psyket till ett härbärge för aktivt missbrukande kvinnor, trots att jag är drogfri. Jag har ingenstans att bo och soc har ingen annanstans att göra av mig. Jag minns att jag ifrågasätter det sunda i att skriva ut en psykiskt utmattad exmissbrukare till denna miljön, men de ser inga problem med det. Jag minns att jag gråter och skär upp armarna, stora hål, men ingen tar det allvarligt. Jag får med mig en månads medicin i en påse. Sväljer allt samma kväll men vaknar ändå. Hm
På härbärget bor typ en miljard kvinnor, de flesta tjackpundare i medelåldern, det är aldrig tyst, konstant bråk och tjafs och i denna miljö vill soc att jag ska ta tag i mitt liv. Jag ber om att få flytta, men det finns ingen annan plats för mig. Jag har inte rätt att kräva en plats som är min, där jag är trygg. Jag bor kvar en hel vår.
 
Nästa vecka får jag ut drygt 30.000 i lön. Jag har hem och mat och jobb. 
 
 Jag har haft oändlig tur.


lördag 13 april 2013

Jag kommer aldrig mer att vara en "tihi"-tjej.....

 
...eller "Flytta på er kukjävlar!"
 
 
Jag är den jobbiga sortens feminist. En sån som sätter sig på tvären, förstör stämningen och envisas med att ta saker som kvinnohat och objektifierande så himla seriöst.
 
 
Jag har varit jävligt medgörlig i mitt liv, fnittrat och lagt huvudet på sned, tindrat med ögonen åt alla män som kommit i min väg och skrattat rått åt sexistiska skämt. Men sen blev jag vuxen.
Det är därför jag tvunget måste lägga mig i och läxa upp när en kille på fejjan lägger upp en video (kan ses här http://www.facebook.com/#!/photo.php?v=444997265588622&comment_id=67844329&offset=0&total_comments=35&notif_t=video_reply ) där de tafsar på ett helt gäng med tjejer som de passerar med sin bil. Jag blir givetvis kallad kärring och informerad om att jag borde tänka på viktigare saker (det är ju bara på skoj, du är patetisk blablabla) MEN JAG KAN FAN INTE LÅTA BLI!!!!!
 
Kan vi bara allihop enas om att det aldrig är en "kul grej" att utsätta en annan människa för ett övergrepp (ja, att tafsa är ett övergrepp, håll käften) och att man får lov att bli upprörd över saker som inte är de svältande barnen i Afrika. Kom inte här med dina förminskningsfasoner och säg åt mig vad jag ska lägga min tid på för jävelen. Jag övereagerar inte, det är samhället som undereagerar.

onsdag 6 februari 2013

Mäns näthat mot kvinnor.....

 
....eller "Ni ska inte ta det så allvarligt".
 
ÅÅÅÅÅHHHHHH, jag blir TOKIG! Hela den här debatten om näthatet får mig att vilja säga tack och hej och flytta ut i skogen och bara umgås med luddiga djur resten av mitt liv.Facebook, twitter, bloggar och kommentarsfält är totalt jävla översvämmade av muppar som ylar "Men määäänneeen då? Tänk på määännenn", "Tjejer är så känsliga, jag hade aldrig tagit det så personligt att jag polisanmälde", "Det här är en feministisk konspiration, de hatar alla män" etcetc och det pågår överallt och det är män med DÖTTRAR som skriver så och jag vill bara gömma mig under täcket.
 
"Men varför exkluderar ni männen, ni vill väl ha jämställdhet, hur jämställt är dte här vavava??" och det är ungefär lika korkat som om någon skulle fråga mig om jag som feminist verkligen borde måla naglarna. Eller hur jag kan vara sub...
 
 
Det är skolan all over igen, när det "bara var på skoj" när killar drog ner ens brallor och stack händerna innanför ens tröja, de var ju säkert kära i en eller tyckte man var söt, de förstår ju inte bättre och dessutom ska man inte skvallra........Så tjejer växer upp med en känsla av att det är helt ok att det begås övergrepp mot dig, för då får du kärlek och det är så fucked så jag vet inte vad. Och killar som hela livet tillåtits bete sig som små svin, hur ska dom veta annorlunda när de blir vuxna?
 
Och nej, det är inte bara galningar. Det är alldeles vanliga män, en vän, sambo, arbetskamrat, bekants bekant, "trevliga killar"som på nätet, i skydd av skärmen får för sig att det är ok att kalla någon oknullad bitterfitta och meddela att man tänker mörda hennes barn. Och jag känner mig så trött.