Vi har byggt ett avsnitt!

 

 

...'cause that's what we do".

 

Gather round gott folk, lås in era döttrar och GB-gubbar, den ultimata podcasten har gjort sitt intåg i cyberspace!

 

http://www.undervartotempale.blogspot.se/

 

Hatten har klippt och trixat tills det blev riktigt bra, så nu kan alla få lyssna. Himla fint <3

Om inte annat kan man få försöka räkna ut vad det egentligen är för dialekt jag sportar, den som kommer med det bästa förslaget vinner en kram!

När man tror att man har något viktigt att säga....

 

....så bygger man en egen podcast!

 

Fo'shizzle ma dizzle, Hatten och jag har insett att våra extremt random kvällssamtal är något som hela världen borde få ta del av, så vi byggde en podcast. På www.undervartotempale.blogspot.com kan ni alldeles strax få lyssna på en massa strunt om allt och inget (och även höra mig vara extremt fördomsfull x antal gånger på 3 minuter). Det kommer bli succé.

 

Vi ska bara låta Hatten klippa ihop allt (jag kan inte lyssna på min egen röst) och bråka med ljudet, sen är vi redo! Jag rekommenderar ett glas vin och avslappnat småstädande som tillbehör för maximal njutning.

 

Under vår totempåle.

För det är där vi trivs.

Jag ska fan flytta till Lund

 

......eller "Att komma hem ska vara en schlager".

 

Nästa helg flyttar jag till Lund minsann! Så mina dagra nu går mest åt till att skrota runt hemma och fundera på om jag verkligen behöver tallrikar alls den kommande veckan eller om jag kan packa ner allihop med detsamma (ja, det kunde jag).

 

Fina Lund, sist jag bodde där var jag 15 och gick i nian (eller ja, jag var oftast i skolan men aldrig på lektionerna) och jag och mina vänner var coolast i stan och svåra som fan. Som en liten svartklädd armé slängde vi runt på stan med en bandare som spelade Skinny Puppy och drack folköl på Vårfruskolans skolgård, trots att det var januari och smällkallt. Jag rakade av mig håret och rökte en massa hasch, och det viktigaste var att aldrig någonsin gå hem, för då skulle föräldrarna aldrig släppa ut en igen.

 

Jag och bästa vännen tog en massa amfetamin och sömnpiller (som vi bekvämt nog stal ur hennes mammas badrumsskåp) och gick runt och hallucinerade mitt på dagen, vi sov i källare och drack vin vi hittat i kvarglömda plastmuggar till frukost. Jag minns inte att vi åt, men det måste vi ju ha gjort?

 

Och sen tröttnade soc till sist på mina eskapader och tvångsförflyttade mig till Örkeljunga ett par år, och sen dess har jag vuxit upp och blivit en proper samhällsmedborgare som inte ens orkar gå på fest 2 dagar i rad och som passar tvättider och frostar av frysen, men......

 

Det känns ändå speciellt att flytta tillbaka till den stad som byggt mig till den himla fina människa jag är. 

Utpimpning av nära och kära!

 

....eller "Cp-podden FTW. Sådetså."

 

Jag har en cool kollega och på-snedden-bordsgranne som heter Robin. Han och jag ska starta världens mest gangsta hiphop-grupp (MC Fårfiol och DJ Afrolugg in da house) och diskuterar meningen "Doktorn kan komma" lite för ofta. Och så säger han "Ärade kollegor" hela tiden. Vi gillar det.

 

När Robin inte löneslavar har han en galet cool podcast med Jonas Helgesson.

Den kan man lyssna på här----> http://cppodden.podomatic.com/

 

 

 

Jag utlovar skratta-högt-rakt-ut-i-luften-garanti.

 

 

Annars då? Ptja, jag har en väldigt ledig helg (ok, jag har jobbat 2 timmar idag, men bara 2) och lökar runt i mjukisbyxor och tvättar och städar och tittar på en Pokémon-playthrough på Youtube. Och jag ska äta kantarellpasta till middag. Inte jobbigt alls.

 



Hösten har anlänt!

 

...eller "Yippikayey motherfucker".

 

Woop woop det är HÖST! Åh, jag är så nöjd <3 Inget mer "det är så varmt så jag kan inte andas"-klydd, bara tjocka sockar, vaniljte och voluspaljus. I like.

 

Titta, jag har gult på mig! Annan färg än svart FTW. Den stilige herren heter Goran och bor dumt nog i Peru till vardags. Där har de säkert ingen höst.

 

Så, jag är inte ett dugg ledsen för att det regnar och blåser halv storm, även om jag blev väldans blöt av åkerpromenaden på väg hem idag. Nu ska jag vara kulturell och läsa Villhelm Moberg och röka extra många cigaretter på rad. Awesomeness.

 





Att vara hälsosam är det värsta som finns....

 

...eller "Fuck you socialstyrelsen. Verkligen."

 

Jomenvisst. I måndags kväll bestämde jag mig för att sluta röka, bara sådär. Jag har rökt i 15 år, jag veeeet att det är farligt och ja, jag tycker det är helt åt helvete att bränna 15000/år på att ge mig själv cancer, så jag fick ett ryck. Rev sönder alla mina cigg och sa "Nä, nu är det bra". Och det gick väl...sådär.

 

Första dagen var ok, jag var visserligen extremt rastlös och fick be chefen om en stressboll och jag tänkte på cigg varje jävla minut, men det gick bra. Men dag 2? Jag blev ju för fan DEPRIMERAD.

Ååååh, det var så hemskt, ingenting var roligt, allt var bara jobbigt och konstigt, jag hade sämre koordination än vanligt och välte saker non stop och jag kunde inte sortera syn/hörsel-intryck för fem öre.

Folk pratade för högt och för mycket och på bussen in till jobb satt det en gammal tant brevid mig som luktade dammiga gardiner (gamla människor gör ofta det, jag tror de har för mycket tyg i sina hem, virkade dukar och skit) och jag önskade på fullaste allvar att hon skulle ramla under bussen när hon klev av. Det var för övrigt den enda känsla jag kunde frammana, totalt ohejdad vrede. 
Så. När jag kom hem på kvällen sa jag fuck it och började röka igen. Det bästa jag någonsin gjort, ever.
 När jag vaknade i morse var jag lite snorig. Och sen fick jag feber. Och sen har jag spenderat dagen i nån slags förkylnignsdimma med Ipren-munchies och attacknysningar, och jag är helt övertygad om att det jävla viruset passade på att hoppa in i mig den korta perioden jag inte hade en barriär av nikotin i mina luftvägar.

Så, sluta aldrig röka, det är pissjobbigt och man blir förkyld och arg. Helt värdelöst.

Hot and bothered.....

...eller "Pust, flås, flämt."

Alltså. Det är så jävla varmt. Det är verkligen helt sjukt, jag var inne i stan för att träna och promenaden till-från bussen över åkern höll på att ta livet av mig. Det finns ingen skugga, ingen vind, bara värme värme och så lite insekter. Jag orkar inte mer. I morse vaknade jag med en svettpöl mellan tuttarna (mmm, jättefräscht) och det har jag fan inte gjort sen jag försökte sluta röka förra året och fick konstiga svettrubbningar av nikotinbristen.

Och semestern är slut och imorgon börjar skolorna och bussarna slutar köra på sommartabell, om hela samhället bestämt sig för att det är läge för höst kan väl vädret sluta sätta sig på tvären som en grinig 2-åring? Jag vill ha 11 plusgrader, halsdukar och gummistövlar!

Att bo på en åker gör mig effektiv....

....eller "07.41 och klarvaken, jomen tjena".

Jo precis. 07.41 vaknade jag av att bonden next door ville skörda ett fält. Med en traktor. Eller skördetröska kanske? Skit samma, något som väsnades sjukt mycket, så det vara bara att gå upp, dra på en luvtröja och ta en powerwalk.

Fick lite nya kompisar minsann.

Sen dess har jag hunnit tvätta, diska, äta frulle, dammsuga upp ett gäng spindlar (jävla kukhuvuden) och sticka massa varv på min halsduk. Och gjort helt rubbade saker som man aldrig pallar annars, typ torka skåpsluckorna i köket. Puh.

Nu ska jag ta ca. 1 års samlade pantflaskor (jag har för fan julmustflaskor under diskbänken) och skramla in till ICA och panta dom. Göra en insats för miljön you know. Duktiga mig :)



Hår-misären, del 2....

..eller "för fan, jävla hårhelvete, work with me!"

Jomensåatt...det här med håret. Det har eehhh, inte blivit bättre nä.

Ok att min mobil har en hyfsat kass kamera och att jag i allmänhet ser trött och schleten ut, MEN SER NI??????? De där märkliga långa testarna som hänger rakt ut, de är så frissiga att allt vatten eller spray i världen inte kan hålla dom på plats. Och luggen (må vara oplattad) den är plötsligt 3cm tjock och superfluffig. Jag förstår inte. Jag är missnöjd.

Jag har på något vis lyckats bli med undersköterske-hår (ni vet, Nettan och Carina som röker långa Blend Ultra och går på Swing Inn med sina superblonderade manar som alltid ser våfflade ut även om de bara borstat det) och jag är fett jävla missnöjd.



Akut hår-misär....

...eller "Snart får jag börja hänga på God's gift Afroshop".

Jomensåatt...mitt hår. Det har alltid varit sådär supersvenskt och tråkigt, en miljard tunna tunna hårstrån som magiskt står emot alla typer av spray och tuperingskammar (ge det en timme så ligger det platt som en pannkaka igen, lovar). Och jag är ju dessutom, hrm....platinablond egentligen. Verkligen superduper-blond, men det klär mig inte så jag har färgat det sen tonåren. And anyways.

För några månader sedan fick en kompis klippa min lugg, och då började den...frissa sig? Helt plötsligt? Och efter att Frugan självklippt sig med samma sax och samma resultat så har vi kommit fram till att det är saxens fel. Men men, efter att jag klippte av det mesta frisset så blev det lite bättre, fram tills förra veckan.

Det sprider sig.

Min lugg, och några vanliga slingor längs sidan av huvudet har nu formen av afrohår som man använt en plattång på, det är kompakt och frissigt och det fucking spriiiiider sig!!! Saxjäveln var aldrig i kontakt med något annat än min lugg, ändå börjar oroväckande mycket annat hår bete sig likadant. Hur gör man? Måste jag raka av allt? Kan jag ringa 112? 

Västkusten i mitt hjärta!

...eller "Får jag inte bo i Bohuslän kommer jag att dö."

Hu. Jag gjorde misstaget att spendera sista semesterveckan i Grundsund hos fina Gustav och Marie. Det skulle jag INTE ha gjort. Jag visste ju hur det var sist, efter Emmas bröllop i Bovallstrand, när jag inte kunde tänka på annat än bryggor och klippor i flera månader efteråt, och försökte komma på var fan jag egentligen skulle jobba om jag bosatte mig där etc etc. Och nu har jag givetvis trillat dit igen.

Jamen ni förstår ju.

Och vi gick ut på bryggor för att kolla på båtar, men upptäckte att om man tittade ner i vattnet så såg man sjöstjärnor (alla färger och storlekar), krabbor, fiskar, räkor, maneter....Och jag blir som en 3-åring och hojtar högt och pekar och vill aldrig gå hem, och alla hus ser ut som dockhus och har 3-4 balkonger där man kan dricka kaffe, och alla pensionärer ser så oförskämt fräscha ut, slanka och solbrända i piffiga små outfits och kvinnorna har läppstift på vardagar och man måste åka färja för att ta sig till ställen (båttaxi. Man beställer fucking båttaxi.)......åååååh!

Så nu sitter jag på hemnet och har hittat ett kaptenshus med tillhörande sjöbod och brygga med plats för djupgående båt, och har räknat ut att om jag spara 8000 i månaden i 12 år så har jag till kontantinsatsen iallafall (hushelvetet kostar 12800000). Vinna på lotto, ja?



Svåra Lena tipsar!

eller "Ja, det här är bara skamlös reklam, man får göra sånt också."

Jag har minsann en killkompis som är en såndär entrepenör. Han tittar på saker och ting och tänker "kan jag tjäna dollars på detta?" och kan han det så styr han upp projekt och startar företag och hej och hå. Han är väldigt mycket sådär som jag ibland skulle vilja vara (sen minns jag att bokföring och momsregler är astråkigt och tar en kaka till).

Anyways, hans senaste projekt är inget mindre än *trumvirvel*......världens snyggaste sexshop!

http://www.loveforpassion.se/     <-----Dit vill ni.

Ingen porr alls, bara snygga, stylish sexleksaker på en snygg, stylish sida. Och de har dildos från Belladot som heter så fina saker som Bodil och Britt, och Belladots glidmedelförpackningar är så snygga att vi drällde runt med dom på Debaser i tisdags utan att någon höjde på ögonbrynen, det kunde liksom lika gärna vara små parfymprover. Det ni.

Så, in och shoppa loss med er nu! Ni vet att ni vill.



Det här med paniken....

..eller "Tack Hemköp. Verkligen. Tack."

Ok, jag vet inte om folk vet det här, men jag har en pytte-ytte-släng av panikångest. I princip går den ut på att jag, så fort jag är i en situation där jag inte omedelbart kan ta mig därifrån utan att orsaka ett ståhej, blir helt övertygad om att jag kommer kräkas. Kaskadkräkas. Till saken hör att jag aaaldrig kräks, typ aldrig någonsin, så det är totalt ogrundat, men hur ofta har man rationella nojjor? När det här var som värst (jag var kanske 17?) så klarade jag inte av att sätta mig i bil/buss/tåg/båt etc. om jag hade ätit på 6 timmar innan, för jag VISSTE att jag skulle bli åksjuk. Har jag någonsin varit åksjuk? Nä. Ni hör ju.

Anyways, det här har med åren (och den mentala hälsan) blivit mycket mycket bättre, men det finns en sak som alltid alltid utlöser paniken.

Att stå i kö.

Jag menar, vad fan gör man om man står där i affären och har lassat upp sina varor på bandet och det är en massa människor bakom en som väntar, och så bara måste man springa därifrån för att spy? Springer väktare efter en? Och det här nojjar jag på varenda jävla gång jag ska handla, jag kan gå ifrån kön 5-6 gånger bara för att "men mår jag inte lite dåligt nu iallafall?", och sen gå tillbaka och ställa mig och ja, det är ett jävla härke. Men! Då kommer räddningen som sänd från ovan! Självscanningskassorna!!!

Åh vad jag älskar dom, där kan jag stå ifred med gott om utrymme och fnula med mina varor, ingen i omgivningen fokuserar direkt på mig, det står inte en massa stressade barnfamiljer och trampar mig på hälarna....Och voíla! Nu kan jag handla helt utan ångest. Det är den bästa uppfinningen någonsin. 

Om jag får vara den som är den....

...eller "Vad var det jag sa."

http://www.sydsvenskan.se/Pages/ArticlePage.aspx?id=642266&epslanguage=sv

Det enda som stör mig är att medans det var ett jävla hallå när de trodde att det var en kidnappning så är det numera bara en pyttenotis när han blivit frikänd. Och vem ska ta ansvar för att han suttit häktad oskyldig?

Jag vet att det bara är juli.....

...eller "Hmmm, gummistövlar? Jag gillar det".

Det är ruggväder idag, här på åkern blåser det halv storm och trädet (busken? plantan) utanför mitt köksfönster gnisslar mot rutan. Och då går jag in i min lilla "omg omg, snart släpper de höstkläderna, wiie"-mode, haha! Det finns få saker jag älskar så mycket som att shoppa till hösten, varje år har jag samma vision av skogsgrönt/vinrött/plommon/senap och grovstickade rostfärgade halsdukar....Ååååh, jag riktigt ryser bara jag tänker på det, stickade klänningar och petrolblåa baskrar.....Åh <3.

Menmen, som sagt, det är bara juli fortfarande, så jag motar bort ovädret med en ansiktsmask och ett Voluspaljus. Men ändå. Snart september.

BDSM är faktiskt inte olagligt...

...eller "Om jag kidnappade någon hade jag inte låtit hen sms:a under tiden".

Triskelen, eller BDSM-emblemet.

Vet inte om ni sett det i tidningarna i veckan, men igår häktade de en 32-årig man för människorov här i Malmö. Och härmed tar jag denna snubbe i försvar. Så.

Bakgrunden är att han träffade en 16-årig tjej på nätet, de hade kontakt en kortare tid och bestämde träff i Kristianstad där tjejen bor. Killen sätter henne i en bil, handklovar henne och kör till Malmö. Från början låter det ju jävligt shady, men men....

Killen i fråga var medlem på www.darkside.se, en sida för folk som ägnar sig åt, eller är intresserade av, BDSM och olika fetischer. På hans presentation uttryckte han att han gillade bondage och dominans, att han ville piska tjejer etc. Nu säger visserligen tidningarna bara att de träffades på "nätet", men det är ju inte helt verklighetsfrämmande att tänka att det var där de fick kontakt. Då har tjejen dessutom ljugit om sin ålder, för Darkside har 18-års gräns.

Eftersom jag själv varit medlem där, och är stolt submissive (banne mig!) så känner jag att jag har väääääldigt svårt att tro att det här rörde sig om en riktigt kidnappning, snarare någon form av rapeplay/abduction som gick snett nånstans på vägen. Det är så enkelt att tänka sig, ingen av dem har kanske ordentlig koll på vad de pysslar med (som dominant part är det enormt viktigt att man är lyhörd och känner av gränser) och det blir missförstånd. Tjejen ångrar sig, men vågar inte säga till killen, hon är bara 16 för fan, och grips av panik och börjar sms:a sina föräldrar. Om jag var mamma och min dotter skickade

"Mamma, jag sitter i en främlings bil med handklovar på mig och han kör mig till Malmö och jag vill inte"

nog fan hade jag ringt polisen!!! Herregud, de lär ju ha blivit helt hysteriska! Men, att han ska sitta häktad för detta, det är helt sjukt. Jag är totalt övertygad om att det här bara är ett väldigt dåligt skött rollspel, de har inte haft klara regler (och viktigats av allt, lärt känna varandra först. Man låter inte främmande män handklova en.) och gått igenom detta ordentligt innan, tjejen ÄR alldeles för ung för att ha koll på vad hon går med på eller inte och så har hon fått panik och inte vågat säga till. Och så blir det såhär. Riktigt tråkigt.

För ungefär ett halvår sedan var det ett annat liknande fall, där en kille stod åtalad för att ha haft en tjej inlåst i en bur, gett henne blåmärken etc. Tjejen hade samtyckt hela tiden, men hennes föräldrar anmälde när de såg blåmärkena. Han blev (tack och lov) friad, och jag hoppas att även den här killen blir det till sist. Om jag nu har rätt och han inte är ett creepo, då får jag erkänna mitt fel då. Men allvarligt talat, som jag skrev i rubriken, vilken kidnappare låter sitt offer sms:a under tiden??? Det låter inte rätt.

Häpp!

eller "Hur blev det såhär egentligen?"

http://xkcd.com/

Så var det lördagskväll och det är faktiskt näst sista dagen på semestern!

På måndag är det business as usual, med alarm som ringer 04.30, Powerking medans jag väntar på bussen, fina kollegorna och kunder vars telefonledningar kraschat i åskstormar. I löööv it <3 . Men, semester är nog fan min grej ändå,först GBG med frugan, sedan ett par dagars hemmachillande och Xbox-nörderi, årets roadtrip till Ullared med Miso och nu är det faktiskt bara drygt en dag kvar. Tur jag har 2 veckor till i augusti :)

Så, för att fira sista semester-lördagen så färgar jag håret, målar naglarna och dricker rosé. Inte så jobbigt alls.



Göteborg var fyllt av märkliga män...

..eller "Mitt företag omsätter 250 miljoner, alltså en kvarts miljard."

Ja, hemma igen från gbg så kan vi konstatera ovan rubrik. En parad av märkliga män, och idioten i rubriken tog fan priset. Vi var ute på Locatelli i onsdags för att få en sista gbg-fylla, och fram kommer en kort, rakad man i kostym och ber Mathilda passa hans påse (?) samtidigt som han placerar varsin Gin&Tonic framför oss. Sen kommer han tillbaka med 2 GT till (varav en skulle vara till hans "kompis", som vi är övertygade om aldrig fanns på riktigt), slår sig ner och öppnar med vad hans företag omsätter. Där ser man. Och det blev bara värre och värre, det visar sig att i den där påsen bar han runt på ett fucking diplom (haha, jag dööör) på att han tagit en examen i marknadsekonomi. Han visade även klassringen han hade fått, och när jag ifrågasatte häftigheten i detta kontrade han med "Jag ska få en Odd Fellow-ring nu i veckan också, vet du vad det är? Va va?". Herregud. Och jag var tydligen hans drömtjej, för han sa kanske 5-6 gånger till Mathilda "Kolla på din kompis, hon är minsann en RIKTIG kvinna, inget benrangel, så jävla bra". Och jag bara dog.

Sen hade han minsann ett hus i Eksjö också, och i Eksjö så är det 50% officerare, 50% läkare och resten (resten?) sjuksköterskor. Och detta var tydligen bra?

När han (äntligen) skulle gå så tar han sin "kompis" drink och ska skaka min hand, samtidigt som han ser mig djupt i ögonen och förklarar att jag är hans livs kärlek och att han hoppas att vi ses igen. Vad stolpskottet inte märker är att han vinklat drinken han har i handen så att det bara flödar GT nerför hans ben, så till sist får jag vifta lite med fingret och bara "du, du spiller lite där...."

Jag hoppas innerligt att han hittade nån brud som var mer imponerad än jag och frugan så han fick ligga lite. Han verkade behöva det, stackarn.

S E M E S T E R !

eller "Göteborg vet inte vad som väntar".

Så, då har vi vaknat i GBG och håller på att duscha och fixa oss åtminstonde halvt anständiga så vi kan gå ut och vinka till göteborgare. Vi kom ju faktiskt igår, men med tanke på mängden sprit som vi hällde i oss på sommarfesten så mulade vi i oss varsin pizza och somnade som stockar. Inte så party.

Sommarfesten var för övrigt fantastisk, vi skrålade allsångslåtar tills vi tappade rösten, drack shots som smakade godis och dansade med nyutsläppta studenter. Och jag vann en trubadur som hette Anders och som egentligen sålde transportsystem i Holland och försökte lära mig holländska 04.30 på morgonen. Det gick sådär.

Frugan har precis översvämmat badrummet, så nu skiter vi i det här och går ut och käkar frulle på någon solig uteservering. Ikväll ska vi dricka öl med alla andra missanpassade existenser som vill bli fulla på söndagar, pepp pepp!

Stressigt värre...

.....eller "Kommer 5 klänningar verkligen räcka?"

Jomenvisst seruu, jag och Frugan åker ju till GBG på lördag för att fira semester och äta räkor och klappa på berg (jag har en grej för berg) så jag försöker packa. Betoning på försöker.

Hittills har jag packat ner 5 partyklänningar, lite underkläder och de gigantiska badshortsen från förra sommaren när jag var tjockis och låg och vältrade mig på ett trädäck som en strandad val. De sitter med nöd och näppe uppe nu, men nostalgi ni vet <3  Ändå, känns som att jag eventuellt kan behöva lite mer prylar. Ja ja.

Idag var jag inne i Lund för att käka pizza och få nycklarna till lägenheten av finaste C-O, imorgon ska jag köpa nya böcker och tvångspacka färdigt, för att sedan släpa allt till jobb tiiidigt fredag morgon, plus en separat packning med sommarfestens outfits. Jag sportar 2 olika, värsta Lady Gaga.

Altt detta gör mig väldigt stressad och jag går runt och mumlar och tänker ut tidsscheman i huvudet hela dagarna, men som vanlöigt vid stress så låser sig min hjärna och...ja. Här sitter jag och bloggar liksom. Effektivt.

Svåra Lena är in löööv...

eller "Lära sig av sina misstag, hur menar du nu?"

Vänligen skåda min sprillans nya kärlek! De bara stod där. på en hylla på Scorett, och ropade på mig. Och jag föll pladask. De fick följa med hem. Och ja, jag minns också vad som hände sist jag köpte skor från Scorett, nästan-bröt foten och fick åka ambulans och ägna en hel dag åt att krypa på golvet hemma för jag kunde inte gå och det tog flera månader innan jag kunde ha heels igen........Men. Titta på dem. De är fucking fulländade. Jag får anlita en stark man som bär mig i alla trappor bara, det är inte så mycket besvär.



Men jösses...

eller "2 månader senare mindes jag min blogg"

Jaja. Dålig uppdatering unt so weiter. Jag har ett liv också. Ibland.

Folk tar studenten i stan, en vecka har de tutat och skrålat och blockerat trafiken, och Svåra Lena blir alldeles luddig i hjärtat <3 Jag kan inte hjälpa det, jag tycker de är så fina! Man KAN inte hata på extremt glada människor, även om de gör det omöjligt att ta en buss eller spiller öl från flaket. Och så blir jag smånostalgisk och känner mig gammal och vill en gång till (även om jag, tack vare min gangstriga ungdom, faktiskt tog studenten för bara 4 år sen. Det ni.).

Bjussa på en bild? Jomenvisst, vassego!

Lite tjock och svettig ja. Tur man bli snyggare med åren iallafall.

Annars då? Ptja, jag tänkte mest ägna kvällen åt att dricka upp Hattens rödvin och kolla på dokumentär om Romer som gång på gång lyckas återvända till Frankrike trots att de blir utvisade hela tiden. Franska regeringen borde ge dem A for effort och låta dem stanna.



Livet på landet är tungt för en fobiker.....

eller "Vem är du och varför tvingas jag hälsa på dig?"

Jag är stadsflicka i själ och hjärta, men jag trivs trots allt galet bra här ute på åkern. Här är lugnt och skönt, det finns hästar och får och jag hade antagligen kunnat åka på semester utan att låsa ytterdörren, för vem fan tar sig ända hit för att göra inbrott? Jag kan dricka kaffe i min trädgård och spela musik JÄTTEHÖGT utan att störa en människa.

Men.

Den här....."Vi bor på landet"-mentaliteten som gör att man plötsligt måste hälsa på varenda människa man ser? Whaddup med den???? Jag tycker det är pissjobbigt och helt åt helvete, jag vet inte vilka dessa människor är och jag vill inte bli deras vän. Jag antar att de känner likadant. Så varför varför måste man fucking hälsa varenda gång man passerar varandra på vägen? Jag är dessutom sjukt dålig på sånt där, jag hälsar alltid i helt konstig tonläge (typ "HEJHEJ" alldeles för högt och gällt) och så måste jag komma ihåg hur man ler artigt och det är faktiskt skitsvårt att le på beställning. Vi vill inte bli kompisar, vi vet inte ens vad den andre heter (eller det vet de säkert, jag är smått originell härute med pälsjacka och solglasögon), kan vi inte bara skippa hälsandet? Nej, det är inte trevligt, ni inkräktar på mitt personliga utrymme. Fuck off.

Jag tycker det här är ett sånt problem att jag, ibland, om jag ser en människa närma sig i fjärran, tar upp mobilen och låtsas prata i den tills de har passerat. Sån är jag. 

Seg söndag.....

......eller "Vad fan hände med våren?"

Bilden ovan är tagen förra veckan, när jag, frugan och Miso lunchhängde på jobbets rökterass. Där är så vindskyddat och soligt att det var alldeles för varmt med koftor och skit och man faktisskt kunde lägga sig och sola och få halvt värmeslag. Det var då det. Idag blåser det halv storm ute på åkern och jag har bara varit utanför dörren för att slänga sopor och hämta tidningen. Jävligt skönt egentligen, för eftersom Hatten är i Värmland för att hälsa på föräldrarna har jag passat på att storstäda med dålig musik på högsta volym och vila upp mig. Sweet.

I fredags drack jag först vin med frugan, sen åkte jag hem till tuppkammen och vi drack en massa öl och pratade och diskuterade tills tidigt på morgonen. Jag upptäckte att jag klär himla bra i hans hatt och mindre bra i hans jeansväst, och man ska aldrig bemöda sig om att förklara PC:ns förträfflighet för en Apple-människa. Det är inte lönt.

Bakis som en bäver traskade jag hem till Marie och Gustav morgonen efter för att bli matad med våfflor och kaffe och mysigt soffhäng, sen åkte jag hem och har lallat runt med håret i tofs och luvtröja och bara varit hemma. Fantastiskt. Nu ska jag göra mer vaniljte och kolla på dåliga dokumentärer resten av kvällen. Kick-ass!

Trött, tröttare, tröttast......

....men vi kör igen!

Ååååh, inte nog med att jag käkar allergimedicin som får mig att vilja glida in i koma runt sju varje kväll, den där rutinstörande tuppkammen är för fin för mitt eget bästa och får mig att ligga vaken bara för att klia honom på ryggen och titta på honom när han sover. Yes indeed, jag är betuttad som en annan fjortis. Jag.

 MEN, idag har finaste Marie fått nytt jobb och då dissar man inte en öl i solen, icke sa nicke! Får väl beställa färdtjänst hem, haha!

Utpimpning av nära och kära!

eller "Svåra Lena <3 Balloonfighter. Och Hatten of course. "

Ovanstående bild är fräckt stulen från  http://balloonfighter.blogspot.se/, Hattens kompis superfina blogg med roliga fina bilder. Hatten påstår att jag träffat människan i fråga, men jag ställer mig skeptisk inför detta. I somras minns jag att det var en smärre kavalkad av magra, skäggiga män som hälsade på, vem av dom (om någon) som var Balloonfigther har jag ingen aning om, men han har en himla tjusig blogg.

Han har även bloggen "Två män med ett skägg"( http://kvanitet.blogspot.se/) ihouppa med Hatten himself. De skriver om spel, fåglar och skägg. Och svår litteratur. Och hiphop. Ja ni hör ju. Man får ludd runt hjärtat för mindre <3

Vilken jävla vecka......

eller "Har jag sovit? Ska jag sova? Varför är klockan 03.41?"

Puh! Efter den mest psycho jobbveckan ever firar jag fredag med att toffla runt i hemmauniformen (mjukisbrallor-nattlinne-luvtröja), diska och lyssna på musik med hög töntfaktor. Siktar stenhårt på att sova sött innan nio ikväll. For reals.

Inte nog med att jag har pratat med kanske, hmm....1200? kunder, jag har ju en såndär med tuppkam som stör mina rutiner. Hmm. Jag tenderade att vara en ordentlig människa med fasta sovtider och som åt frukost/lunch/middag. Nu? Nu är jag en förvirrad mupp som glömmer bort (!) att äta middag, sover 4 timmar per natt och har dåligt hår mest hela tiden.

Men han luktar fantastiskt och har världens vackraste nyckelben. Faktiskt. 

Jag saknar någon just nu, och det är fett störigt....

eller "Hmm."

Jorå, extremt Svåra Lena kan också sakna folk, det händer! Irriterande dock. Och ovant.

Annars då? Jo! Jag har hittat ett nytt favorit-uttryck!

Att ana ugglor i mossen.

Det får mig att asgarva, who the fuck har NÅGONSIN ANAT en uggla???? Antingen är där en uggla eller inte (och på en mosse, finns det ens träd där? Borde det inte vara "anan ugglor i skogen"), det är väl bara att kolla efter? Eller stod någon där, på MOSSEN, helt svår och bara "Hmmmm....en eventuell uggla minsann.....jag känner det på mig...eller förlåt, ugglor, i plural....men jag ska inte kolla efter...."

Jag måste maila hon lingvistikern på Sydsvenskan och fråga, det är ju helt galant.



Solen skiner!

eller "Ska det bli vår nu? På riktigt? Snälla, det kan det väl få bli?"

Vaknar av att solen lyser på mig. Massor. Och jag blir så glad och förvirrad att jag traskar ut och röker i bara luvtröja och utan skor (obs! jag hade självklart byxor också. Ingen pussyshow för grannarna här inte), och håller på att frysa ihjäl. Det var visst fortfarande februari ja. Fast himla fint väder! :)

Jag längtar så sjukt mycket efter våren, det är helt galet. Jag vill slippa ha värsta projektet med jacka/vantar/mössa varje gång jag går utanför dörren, jag vill kuna sitta i trädgården och dricka kaffe och lösa korsord, jag vill ha den där första nästanvarma dagen när man kan sitta ute på Lilla Torg och dricka rosé, visserligen med jacka på och invirad i en filt, men ändå......

För övrigt kan jag starkt rekommendera svt:s nya serie "30 grader i februari" (http://svtplay.se/t/174686/30_grader_i_februari). Kjell Bergqvist gör en fantastisk insats med sin grymt obehagliga rullstolsman, jag blir alldeles illamående. 

Har man inte så mycket fantasi......

...kan man copypaste:a ett gammalt gammalt blogginlägg. Nedan skrev jag när jag och den rödskäggige IT-teknikern bodde i hans föräldrars lägenhet på Sevedsgården i Malmö. Det var då jag kom på att jag, om jag blev politiker, omedelbart skulle slopa allt kulturstöd till förmån för jobb, skola, bostad.

Jag bor på Seved, Malmös fattigaste stadsdel. Här är mycket knark, arbetslösa och en väldans massa somalier som sitter på torget och tuggar kat dagarna i ända. Förra veckan var det skottlossning och polisen bestämde sig för att hårdbevaka området blablabla, poängen är; här finns en massa problem. Vad skulle kunna lösa problemen? Jobb kanske? Sysselsättning öht? Kanske en SFI-utbildning så att folk kan gå vidare med sina liv? Antagligen, men vad gör kommunen? De delar ut en massa pengar till diverse flumprojekt där en massa dreads-människor sitter och säger "mötesplats, kulturell sammanhållning, mångkultur" i kör. Nyss gick det förbi ett jävla SAMBATÅG utanför mitt fönster, och jag antar att syftet nånstans är att engagera de boende på Seved. Antal somalier i tåget (eller som åskådare): 0.
 Däremot en väldans massa möllan-hippies och medelålders kulturtanter. På vilket sätt skapar detta då integraton?

Tvärs över gatan har vi nåt poesicafé/allmän örtträdgård som är tänkt att "skapa möten mellan de boende på Seved" blablabla, och det är samma sak där. Det är bara de som redan är en del av samhället som är där, jag har inte sett en enda socialbidrags-invandrare. Varför gör man inte något vettigt och konkret (jobb, utbildning, fritidsgård) istället för en massa idiotiska artsy-fartsy projekt som inte har någon betydelse för de som de vill nå ut till? Kom igen, tror ni verkligen att en bidragsberoende 4-barnsmamma som har en man som knarkar pg.a. trauma och tristess känner att det är viktigt med ekologiskt odlad timjan? Då är ni mer verklighetsfrånvända än jag trodde....

Det är väl ingen som faktiskt GÅR på torget?

eller "Planeringsdag på Gatukontoret i Malmö"

Jag tänker mig att de sitter där, gubbar i kostym (men inte slips, kommunen är lite så casual) och tanter i mörklila tunikor och halsband med träpärlor. Runt ett konferensbord. Lite Ramlösa, block och penna. Det ska planeras inför den kommande vintern. Hur ska allt lösas på smidigast sätt? Så räcker nån försynt PRAO upp handen.

PRAO: Vi kanske borde fixa så att Gustav Adolfs Torg, Stortorget, Gågatan och Lilla Torg inte är totalt nersnöade och isiga? Det var rätt jobbigt förra vintern? Ni vet, att ta sig fram och så.

Och hela rummet bara tystnar av chock och förvåning, ögonbryn höjs mot taket och munnar gapar vidöppet.

Hela jävla Gatukontoret: Men! Det är väl inte särskilt prioriterat?! Tänk på de små små villatrottoarerna i Bellevue, ska vi bara SKITA i dem då??? VA??? Vi håller rent där det finns folk som behöver gå, framförallt de ÄLDRE!

PRAO: Ok....men det är ju rätt många som går precis på torgen, typ till affärer och jobb och....

*avbryts av högljudd fnysning*

Hela jävla Gatukontoret: NÄÄ! Det finns absolut ingen anledning att röja eller salta där! Folk får väl gå på trottoarerna!

PRAO: Det finns inga trottoarer där....

Hela jävla Gatukontoret: Nu är det här mötet avslutat! Vi måste faktiskt gå och avtacka Gunbritt på VA-verket. 30 år har hon slitit här, då ska hon åtminstonde få lite tårta!

Så är det.

Dagen efter Bloggeventet.......

....eller "Shots? Klart vi ska!"

Igår hade vackraste Emma Bloggevent med stort B på Börshuset. Jag, som har svårt för sociala sammanhang och folk, var så nervös och speedad på Powerkings och ciggaretter att jag var övertygad om att jag skulle svimma så fort det började komma folk, men icke!

Gårdagens bästa, ingen rangordning!

•  Jag och Carl-Otto ska hälsa på Björn Ranelid, men när Carl-Otto presenterat sig och jag tar Björns hand hakar Björn upp sig och bara "Carl-Otto Berg? Med bindestreck, Carl med C och inget H i slutet på Berg? Det är bra". Asgarv.
• En jättefin kvinna presenterar sig och berättar att hon gillar mig, varpå jag svarar "Ja, jo, jag har lite svårt för folksamlingar". Haha, stackars människa!
• Jag, Frugan Annika och Katarina får för oss att dricka tequila. Som om vi vore 15.
• Jag envisas med att kalla Annika (Anhalt Annika) för anstalts-Annika. Precis hela kvällen. För att jag tyckte det lät bra.
• Tindy säger "Oh, ge mig lite nattklubbsbilder!", så jag ställer mig och slickar förföriskt på en vägg i Skeppsbrons entré. Väldigt nattklubb.
• Halva Blogg-Sverige vet numera att jag och Frugan har djupgående kunskaper om Diabetesklubben i Kungälv (Mathilda, vi måste sluta dra den storyn för folk.)
• Björn Ranelid försvinner ut i natten med avskedsorden "Jag kommer snart, jag ska bara möta en dam".
• Karaoke. Ingen vidare förklaring behövs.

Och självklart, alla fina fantastiska människor som kom och minglade och var eventiga och coola och snygga. Och ingen slogs (tror jag?) och ingen kräktes innan 16.00 (återigen, tror jag? Inte så det störde iaf). Alla var verkligen fantastiska, massa kärlek!

Nu? Nu ska jag ta mina goodiebag-sockar från Lisbeth Dahl och göra mango-te. Man blir gravt bakfull av Bloggevent.

Det här med äldre människor.....

...eller "Varför det inte är synd om Stefan Lövéns mamma:"

När Stefan Lövéns ascoola mamma outade att hennes son skulle bli partiledare så fick både diverse media och människor i min omgivning totalt frispel. Varför? För att tanten förstört överraskningen? Nejnej, det var ett kollektivt ramaskri för att en reporter haft mage att RINGA UPP HENNE! Varför var det så hemskt? HON ÄR JU 82 ÅR!!!!

Och jag bara suckar.

Jag jobbar i en kundtjänst (världens bästa jobb som I löööööv, puss på er alla fina kunder) och pratar dagligen med alla sorters människor, jag pratar med 50-åringar som inte kan ta på sig byxorna på morgonen och 80-åringar som vill ha en ny Iphone. Det har lärt mig att ålder har absolut noll betydelse för hur klar en människa är i huvudet och jag kan omöjligt se det fruktansvärda i att ställa frågor till någon som passerat en viss ålder.

Finns det en åldersgräns för vem en journalist får ringa?

Ska jag tolka denna moralpanik som att dessa människor anser att har man passerat en viss ålder är man helt oförmögen att fatta egna beslut och måste därför skyddas (och isåfall, är inte det jävligt fördomsfullt och kränkande mot pensionärer)?

"Men hon är faktiskt ingen offentlig person, gnällgnäll, bölböl..."

Nä, det får jag väl hålla med om, men om journalister i fortsättningen endast och enbart får kontakta offentliga personer i intervjusyfte så blir rapporteringen av nyheter rätt märklig, ja?

Jag tycker det verkade som att tanten var skitnöjd och stolt (rätt självklart, hennes son ska ju bli partiledare liksom) och jävligt pigg på att dela med sig av nyheten (tro fan det). Och ja, jag tycker att det verkade som att hon kan säga "Tack men nej tack" om någon ringer och ställer frågor hon inte vill svara på.

Men det kanske bara är jag?

Svåra Lena äääälskar Maskinen.....

eller "Får jag fimpa min cigg i din öl?"

Typ Sveriges bästa band. Som har skrivit typ världens bästa låt.

Finnes här: http://www.youtube.com/watch?v=6vK5bxSjeB8&ob=av2n



Ibland förstår jag varför folk undrar.....

eller "Herregud, 15 meter per sekund!"

Jag har ett problem med broar. Dels är jag generellt höjdrädd och förstår inte vad det är för fel på att hålla sig på marknivå, dels är jag paniskt rädd för att bron ska rasa, jag ska åka av och störta mot döden eller att den som kör (har noll körkort) ska få plötslig dödslängtan och bara braka igenom staket och allt utan en tanke på att fina jag sitter med.

Så.

I början av december åkte jag, frugan och C-O på en Berlin-weekend. Och inför detta drabbades jag av en bro-psykos deluxe, för vi skulle ju köra ÖVER Öresundsbron! Har ni aldrig åkt över den så fattar ni inte, men den är fan helt jävla felkonstruerad och alldeles för hög, och man kastas som en vante mellan filerna ( I SIDLED!!!!!!) och faran känns jävligt överhängande precis hela tiden. Nu överlevde vi ju, men jag satt och skrek på stackars C-O och skakade i hela kroppen och höll mig i sätet framför (som om det skulle hjälpa).

Och för att hjälpa mig att odla min fobi har Öresundsbron en hemsida där man kan kolla vindhastigheten. I realtid. Så den ligger under favoritfliken på jobbdatorn och jag kollar den varenda morgon (Hmm hmm, bara 9 m/s, idag kanske man hade kunnat åka över.....).

Tycker jag att det är blåsigt så kollar jag den flera gånger per dag.

Jag åker över bron kanske 2 ggr/år.

Är det detta som kallas hang-up? :)

Det är inte alltid hett att vara fitnessguru......

...kolla bara på Fredrik Paulún.

Alltså, jag vet att man inte ska klaga på folks utseende, men jag tycker han ser riktigt jävla otäck ut. Just saying.



Hur man umgås med andra männsikor.......

......eller varför jag allt som oftast är en tönt.

Var inne på Myrorna idag och letade bok (15 spänn per bok = himla trevligt) och hittade en Herbjörg Wassmo-historia jag inte läst, så jag blev skitnöjd. I kassan står en väldigt söt kille (mager och med både skägg och mössa <3) och när jag räcker fram boken så bestämmer han sig för att starta en sån där trevig konversation. En sån som andra människor har. En sån som jag är totalt värdelös på.

Skitsnygg man: Oooh, är det någon fantasy-triologi eller ?*vrider och vänder på boken och ser glatt och intresserat på mig*

Rikspuckot Lena: Nä. *stirrar på killen som om han var dum i huvudet och räcker fram pengar på ett sånt där uppfordrande sätt*

Skitsnygg man: Nähä.......det såg ut som det bara.....

Rikspuckot Lena: *räcker tyst fram pengarna och tittar ner i disken*

Alltså.......istället för att faktiskt PRATA med en snygg kille, som ser mig köpa en svår bok (ooohh, jag är intellektuell, jag köper böcker om nordnorge och skutor som far genom fjordarna), en dag när jag är snygg i håret och jag har ju egentligen en hel del att säga om boken och Herbjörg och vi kanske till och med borde dricka kaffe ihop? men nej. Icke.

Så jag nekar erbjudanden om påse och kvitto och stirrar envist precis varsomhelst men inte på vackra mannen, och sen går jag hem och är skitsur på mig själv. Rikspucko deluxe.



Om man inte orkar vara arg längre......

...kan man alltid kolla på giraffbilder.

Jag gillar giraffer. Förra midsommar bestämde jag mig för att jag gillade dem så pass mycket att jag skulle börja samla på dem. Så nu äger jag hela fyra (4) giraffsaker, en trägiraff-kalender, en giraff-drinkpinne, en vinflaska med giraffmönster och en giraff-tavla.

Jag är verkligen sämst på att samla.



Det finns en människa jag inte gillar.....

...eller varför det är ok att hata på folks stövlar ibland.

Det finns en människa jag verkligen inte gillar (egentligen finns det väl kanske ett hundratal, men det är inte så relevant). Anledningarna är många, mest att hon verkar vara en riktigt jävla fitta mot dem flesta menmen. Jag gillar inte henne alls, helt baserat på hur jag uppfattar henne och hur hon beter sig (= ok anledningar att inte gilla folk). Så när jag upptäcker att jag sitter och hatar ÄNNU MER när människan har köpt nya dyra stövlar blir jag nästan förbannad på mig själv, för jag skiter i hennes jävla stövlar? Jag skiter faktiskt i allas stövlar, och tjänar någon massa pengar och vill köpa dyra stövlar hejar jag på det, men bara för att jag avskyr denna människan så blir jag förbannad och muttrig och "hon kan ju ta sina jävla stövlar och köra upp dem i röven....mutter mutter, jävla richbitch".

Så då är det tur att man kan skriva en smått bekymrad facebook-status om sin reaktion för man har världens bästa vänner som förklarar att det ÄR ok att hoppas att bitchen inte bara trampar på en Legobit, utan även i tuggummi. Och att en katt pissar på hennes stövlar.