Det här med paniken....

..eller "Tack Hemköp. Verkligen. Tack."

Ok, jag vet inte om folk vet det här, men jag har en pytte-ytte-släng av panikångest. I princip går den ut på att jag, så fort jag är i en situation där jag inte omedelbart kan ta mig därifrån utan att orsaka ett ståhej, blir helt övertygad om att jag kommer kräkas. Kaskadkräkas. Till saken hör att jag aaaldrig kräks, typ aldrig någonsin, så det är totalt ogrundat, men hur ofta har man rationella nojjor? När det här var som värst (jag var kanske 17?) så klarade jag inte av att sätta mig i bil/buss/tåg/båt etc. om jag hade ätit på 6 timmar innan, för jag VISSTE att jag skulle bli åksjuk. Har jag någonsin varit åksjuk? Nä. Ni hör ju.

Anyways, det här har med åren (och den mentala hälsan) blivit mycket mycket bättre, men det finns en sak som alltid alltid utlöser paniken.

Att stå i kö.

Jag menar, vad fan gör man om man står där i affären och har lassat upp sina varor på bandet och det är en massa människor bakom en som väntar, och så bara måste man springa därifrån för att spy? Springer väktare efter en? Och det här nojjar jag på varenda jävla gång jag ska handla, jag kan gå ifrån kön 5-6 gånger bara för att "men mår jag inte lite dåligt nu iallafall?", och sen gå tillbaka och ställa mig och ja, det är ett jävla härke. Men! Då kommer räddningen som sänd från ovan! Självscanningskassorna!!!

Åh vad jag älskar dom, där kan jag stå ifred med gott om utrymme och fnula med mina varor, ingen i omgivningen fokuserar direkt på mig, det står inte en massa stressade barnfamiljer och trampar mig på hälarna....Och voíla! Nu kan jag handla helt utan ångest. Det är den bästa uppfinningen någonsin.