...kan man copypaste:a ett gammalt gammalt blogginlägg. Nedan skrev jag när jag och den rödskäggige IT-teknikern bodde i hans föräldrars lägenhet på Sevedsgården i Malmö. Det var då jag kom på att jag, om jag blev politiker, omedelbart skulle slopa allt kulturstöd till förmån för jobb, skola, bostad.
Jag bor på Seved, Malmös fattigaste stadsdel. Här är mycket knark, arbetslösa och en väldans massa somalier som sitter på torget och tuggar kat dagarna i ända. Förra veckan var det skottlossning och polisen bestämde sig för att hårdbevaka området blablabla, poängen är; här finns en massa problem. Vad skulle kunna lösa problemen? Jobb kanske? Sysselsättning öht? Kanske en SFI-utbildning så att folk kan gå vidare med sina liv? Antagligen, men vad gör kommunen? De delar ut en massa pengar till diverse flumprojekt där en massa dreads-människor sitter och säger "mötesplats, kulturell sammanhållning, mångkultur" i kör. Nyss gick det förbi ett jävla SAMBATÅG utanför mitt fönster, och jag antar att syftet nånstans är att engagera de boende på Seved. Antal somalier i tåget (eller som åskådare): 0.
Däremot en väldans massa möllan-hippies och medelålders kulturtanter. På vilket sätt skapar detta då integraton?
Tvärs över gatan har vi nåt poesicafé/allmän örtträdgård som är tänkt att "skapa möten mellan de boende på Seved" blablabla, och det är samma sak där. Det är bara de som redan är en del av samhället som är där, jag har inte sett en enda socialbidrags-invandrare. Varför gör man inte något vettigt och konkret (jobb, utbildning, fritidsgård) istället för en massa idiotiska artsy-fartsy projekt som inte har någon betydelse för de som de vill nå ut till? Kom igen, tror ni verkligen att en bidragsberoende 4-barnsmamma som har en man som knarkar pg.a. trauma och tristess känner att det är viktigt med ekologiskt odlad timjan? Då är ni mer verklighetsfrånvända än jag trodde....
Det är ett väldigt intrressant ämne och jag kan alldeles för lite om det för att säga ngt egentligen, men! Jag har ändå en känsla av att det måste finnas en vilja för föränding för att förändringen ska ske. Jag komemr själv från halv kassa förhållanden pga av en förälder som missbrukar så jag kan en del om det :O) O jag kan säga att min mamma, eftersom du nämnde missbrukar förhållandet, inte klarade av det då. Hon kunde inte komma loss. Man måste helt enkelt vilja först, sen kan en förändring ske. Det är väldigt sorgligt att de som vill ha förändring o räcker ut handen inte får den hjälp de vill ha. Men, samhället ska inte lägga engergi på dem som inte vill ha hjälpen. Om man nu ska vara krass.
SvaraRaderaJag hade tyckt det vore intressant att veta hur en flykting tas emot i Sverige. Vad hände när de kommer hit? En av de viktigaste sakerna tycker jag är att man lär sig språket. Då är det lättare att komma in i samhället, få vänner, plugga och jobba.
Ja detta kan man prata länge om :O)
Kram! /Katarina tvillingmamma
Jag håller helt med Katarina! Jag missbrukade själv under hela tonårstiden, och de resurser som slösades på mig då var helt menin gslösa då jag inte ville bli hjälpt alls. Min poäng är/var att man istället för att ge pengar till projekt som Sambatåg för Integration (det heter faktiskt så, helt galet) borde utveckla SFI-utbildningen, ge mer intensivt stöd till de som varit utsatta för krig och traumatiska upplevelser, så att de mår tillräckligt psykiskt bra för att kunna integreras i samhället. Annars blir det bara misär.
Raderaord!
SvaraRadera