Att vara hälsosam är det värsta som finns....

 

...eller "Fuck you socialstyrelsen. Verkligen."

 

Jomenvisst. I måndags kväll bestämde jag mig för att sluta röka, bara sådär. Jag har rökt i 15 år, jag veeeet att det är farligt och ja, jag tycker det är helt åt helvete att bränna 15000/år på att ge mig själv cancer, så jag fick ett ryck. Rev sönder alla mina cigg och sa "Nä, nu är det bra". Och det gick väl...sådär.

 

Första dagen var ok, jag var visserligen extremt rastlös och fick be chefen om en stressboll och jag tänkte på cigg varje jävla minut, men det gick bra. Men dag 2? Jag blev ju för fan DEPRIMERAD.

Ååååh, det var så hemskt, ingenting var roligt, allt var bara jobbigt och konstigt, jag hade sämre koordination än vanligt och välte saker non stop och jag kunde inte sortera syn/hörsel-intryck för fem öre.

Folk pratade för högt och för mycket och på bussen in till jobb satt det en gammal tant brevid mig som luktade dammiga gardiner (gamla människor gör ofta det, jag tror de har för mycket tyg i sina hem, virkade dukar och skit) och jag önskade på fullaste allvar att hon skulle ramla under bussen när hon klev av. Det var för övrigt den enda känsla jag kunde frammana, totalt ohejdad vrede. 
Så. När jag kom hem på kvällen sa jag fuck it och började röka igen. Det bästa jag någonsin gjort, ever.
 När jag vaknade i morse var jag lite snorig. Och sen fick jag feber. Och sen har jag spenderat dagen i nån slags förkylnignsdimma med Ipren-munchies och attacknysningar, och jag är helt övertygad om att det jävla viruset passade på att hoppa in i mig den korta perioden jag inte hade en barriär av nikotin i mina luftvägar.

Så, sluta aldrig röka, det är pissjobbigt och man blir förkyld och arg. Helt värdelöst.